Kom nyss på att jag har ingen blogg när jag är påväg att starta en. Känns otroligt löjligt. 

Jag är 18 år och bloggar ;) men vafan ingen är normal, inte iallafall jag. Mitt liv är komplicerat tycker iallafall jag.

Ensamstånde pappa, pga att tjejen vägra ta hand om barnet, vad skulle jag göra? Jag älskar min son och är glad upp till 100% att jag valde att ta hand om det, fast mitt liv ser lite annorlunda ut sen för, men jag är bara glad över det faktiskt :)

Inget skulle kunna vara bättre just nu, fast jag saknar min tvillingbror som fan, han drog till Lund för att plugga och lämna sin bror här<3

Mycket händer på engång..plus att jag inte mår bra psyiskt. Tänker iallafall dela med mina känslor till världen nu.

kraam